Tror jag satte stopp i tid…

Tror jag satte stopp i tid…

Jag har varit rejält utbränd två gånger, den senaste för bara något år sedan. Sådär så stressen tagit över både knopp och kropp och gjort hela mej rejält sjuk. Nu var det nära, men jag tror att jag satte stopp i tid.

Efter förra veckans rejs med läkarbesök, Martins körkort, lämning av gamla bilen och hämtning av den nya och i kombination med kylan som aldrig släpper, fick jag ett rejält bakslag. Jag trodde att jag hade hyfsad koll, men det hade jag tydligen inte. Eller jo… lite… för den här gången satte jag stopp.

Förr har jag mest reagerat med trötthet och totalt hjärnsläpp när stressen blivit för stor. Ont i kroppen har jag alltid, så det är inget jag reagerar särskilt på. Men den här gången fick jag ont i magen och mådde illa, så som när jag var gravid. Är det något jag inte fixar så är det illamående. 38 veckor (spydde typ 5-10 ggr per dag), två graviditeter, det räcker för en hel livstid. Jag fixar det inte!

Jag fattade snabbt att det var magkatarr och avbokade allt. Illamående skulle bort direkt, det fick kosta vad som helst! Så hela den här veckan har jag varit nästan helt ledig. Jag har sovit massor, läst ungefär lika mycket, tränat och vilat. Jag har försakat en del jobb som jag borde gjort, men den här gången gick hälsan först. Ändå har jag faktiskt hittat på receptet till både en förrätt och en efterrätt (publiceras på lördag i duifokus.se), men det var för att jag fick lust – inte för att jag var tvungen. Det är stor skillnad!

I tre dagar har jag alltså bara tagit det lugnt och idag mår jag helt ok igen. Magen känns nästan som vanligt, men minsta lilla stresspåslag eller fel mat kör direkt igång illamåendet. Ni med magkatarr vet hur det suger i magen och man inte vet om man är hungrig eller om det är katarren som spökar. Så jag har småätit morötter och frukt i flera dagar, eftersom det känns bättre när magsystemet har lite i sej. Nu hoppas jag att dagens utlovade sushi inte ska ställa till något…

Jag trodde verkligen att jag hade koll, men så är det tydligen inte. Jag verkar dessutom bli än mer stresskänslig med åren. Men jag mår alltid bättre när solen och värmen kommer, så jag hoppas att det bara ska bli bättre from nu. Och from nästa vecka ser livet lite annorlunda ut och kan ge oss lite mer lugn, det ska jag berätta om då.

Kroppen är rätt klok ändå och stänger av när man själv inte fattar att man borde stänga av. Även om det är lite irriterande och även frustrerande att inte orka så mycket som man tror. Men samtidigt inser jag ju att ett heltidsjobb som anställd aldrig skulle funka. Jag måste kunna välja bort jobb när det behövs och kunna sova middag på dagarna. För att helt enkelt orka.

Den här veckan har jag tagit hand om mej och min hälsa, nu är det bara att fortsätta. För hälsan är ju faktiskt det viktigaste vi har och om inte vi tar hand om oss, vem ska då göra det? Å om vi inte tar hand om oss, hur ska vi då orka ta hand om andra?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vårens glassar 2024 – med Points

Vårens glassar 2024 – med Points

Det är VÅR! Värmen är kanske inte riktigt här än, men det är ändå dax att kolla in vårens glassar. Å ja!!! Man får äta glass även som Viktväktare 🙂

De senaste åren har jag ”roat” mej med att göra en lista med alla glassar i glassboxen från GB, Triumfglass och SIA samt några från Hemglass och Barebells. Å det gör jag även i år alltså. Självklart har jag räknat ut Points-värde på alla, å då kan det ju finnas ett och annat fel såklart… Några av de nya har jag inte hunnit räkna ut än, men det kommer!

Hoppas det kommer till nytta 🙂

Här är förra årets lista om någon vill kolla den.

OBS!!! Det är helt ok att skriva ut listan. Kopierar man den och lägger upp den på sin egen blogg, SKA källa anges – alltså mitt namn och länk till min blogg. Det är ett jäkla jobb att ta fram listan varje år och då tycker jag det är fräckt att någon annan tar åt sej äran (vilket hänt allt för många gånger). Så om du kopierar – ange Marlene ”Fd Ensamma Mamman” och länka till fdensammamamman.se

Ha en riktigt god glassvår – och sommar!

GB

Pressbild

88:an – 11 P

Calippo Cola – 7 P

Choice Juicy Pear Stick – 12P

Choice Lovely Vanilla Cone – 11 P

Cornetto Citron – 11 P

Cornetto Soft Cookie & Chocolate – 17 P

Daimstrut – 20 P

Daim Mint – 17 P

Haribo Push up – 6 P

Kingis Raspberry Licorice – 11 P

Magnum Chill – 12 P

Magnum Classic – 14 P

Magnum Double Gold Caramel – 13 P

Magnum Double Starchaser – 14 P

Magnum Double Sunlover – 14 P

Magnum Euphoria – 12 P

Magnum Mandel – 13 P

Magnum No added Sugar Vanilla Caramel -7 P

Magnum Raspberry Swirl – 14 P

Magnum Salted Caramell – 13 P

Magnum Strawberry White – 15 P

Magnum Vegan Almond – 14 P

Magnum Wonder – 18 P

Nogger – 11 P

Piggelin – 4 P

Salty Licorice – 17 P

Sandwich – 7 P

Duo Sandwich Milk Chocolate & Pear – 11 P

Solero Exotic – 6 P

Tip Top – 18 P

Twister – 5 P

Twister Cosmixx – 3 P

Twister Monstaahh – 3 P

Triumfglass

Pressbild

Ananas Split – 7 P

Dolce – 10 P

Dumle strut – 17 P

Sandwich – 11 P

Farbror Arnes Brynt Smör – 12 P

Farbror Arnes Gräddkola – 17 P

Farbror Arnes Kladdkaka – 14 P

Fabror Arnes Lemoncurd – 13 P

Farbror Arnes Marshmallows – 13 P

Farbror Arnes nötkola – 23 P

Farbror Arnes Saltlakrits – 15 P

Hockeypulver – 13 P

Jordgubbstopp – 9 P

Lion King Size – 24 P

Mars Icecream – 11 P

Nicks Strawberry White – 8 P

Nöt-Creme 11 P

Salmiakki – 14 P

Sitting Bull – 13 P

Skruven – 3 P

Smarties – 7 P

Snickers Ice Cream – 11 P

Snickers white – 12 P

Watermelon  – 2 P

Sia

Pressbild

Colapop – 7 P

Finaste Chokladkaka -14 P

Finaste Mandel – 12 P

Finaste Pistage – 12 P

Finaste Sommarbär – 12 P

Glassbåt original – 10 P

Glassbåt hallon – 12 P

Glassbåt Årets – 10 P

Godisregn – 13 P

Hallonpop – 8 P

Hilda – 10 P

Juni – 12 P

Knäck – 19 P

Lemoncurd – 13 P

Nötkola utan tillsatt socker – 8 P

Salted Caramel – 18 P

Saltakrits

Sandwich – 10 P

Storstrut – 15 P

Superhjälte – 8 P

Sötis – 4 P

Vit Choklad smultron – 13 P

Hemglass

Pressbild

8:an kommer 26/8

Bamse – 6 P

Chili Lakrits kommer 20/5

Chokladtårta i bägare ?

Drömbåt – 11 P

Dubbelcitron

Dubbellakrits – 12 P

Dubbelnougat – 11 P

Fizzypop kommer 20/5

Gurkis – 8 P

Glassbåt lakrits – 11 P

Konfetti – 9 P

Lakrits & Vit choklad kommer 24/6

Popis Grönsak kommer 22/4

Päron & Mjölkchoklad –

Salted Carame Latte

Sandwich Hallon & Passion kommer 22/4

Sandwich Kladdkaka

Sandwich Lakrits – 9 P

Barebells glass

Banana Caramel – 7 P

Caramel Pecan – 9 P

Hazelnut nougat – 6 P

Raspberry Liqourice – 7 P

Salty Peanut – 6 P

Strawberry Vanilla – 9 P

White Chocolate Almond – 5 P

———–

Min favorit är Farbror Arnes Gräddkola, men 17 P är lite saftigt… Istället blir det Sandwich Lakrits från Glassbilen som är 9 eller Barebells Lakrits/Hallon som är 7.

OCH DubbelLakritspinnen från Glassbilen (Hemglass), som vi absolut inte får glömma! Den är 12 P och så rackarns god! En av världens godaste lakritsglassar faktiskt! Så bra när det finns alternativ, jag gillar glass!

Häng gärna med på instagram @marlenerinda & @jikitaspåäventyr där vi testar både det ena och det andra. Vi gjorde ett glasstest live på Youtube även förra året och kommer att göra det i år igen 🙂

Vilken blir din favorit i år?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bye bye Peppe – Välkommen Ralle

Bye bye Peppe – Välkommen Ralle

Så var det dax! Dagen för husbilsbyte. Lilla Peppe tömdes och städades under förra veckan och i fredags körde vi iväg till bilfirman för att lämna honom och ta hem den lite större Ralle. Lite känslosamt, men inte alls sorgligt – tvärtom!

För ganska precis 2 år och 9 månader sedan hämtade vi hem Peppe, som är en Weinsberg Pepper Edition (därför namnet Peppe) och vår allra första husbil. Han var perfekt för oss som nybörjare, vi hade ju aldrig campat förut. Inte ens i tält. Peppe har lärt oss allt vi kan och visat oss vilka behov vi har.

Nu hade vi vuxit ur honom och hittat en ny bil som vi tror ska bli jättebra för oss. Eller… vi hade egentligen inte alls vuxit ur honom, vi hade bara lite andra behov och hittade en bil med interiör som vi tror passar oss bättre. Storleken var vi faktiskt väldigt nöjda med, vi behövde egentligen inte större – bara en annan inredning. Ni ser här nedan på några bilder, lite vad skillnaden är.

Peppe är 6.75, det innebär att han är rätt kompakt i sin interiör. Han har inget sovrum, mer bara en stor sovyta. Man kan såklart dela på sängen och ha två sängar vid sidan om varandra (det ser ni i filmen längst ner), men då når jag inte att sparka på snarkofagen – så vi har hela tiden haft den ihopbäddad. Jag har saknat att ha en fristående säng som går att gå runt och är lättare att bädda. Det får jag nu. Jag har även saknat en dörr att stänga, det får jag också nu. Det innebär att Martin kan gå upp och jobba och stänga om mej, i Peppe var det bara en gardin.

Hittills när vi suttit och jobbat har vi suttit brevid varandra, jag längst in. Har Martin haft möten har jag inte kommit ut eftersom jag måste passera honom. Det har funkat och varit mysigt, men lite opraktiskt. I den nya bilen sitter vi mittemot varandra och kan även ta emot besök, vilket var i stort sett omöjligt i Peppe. Då fanns det plats för en normalstor person eller två små, nu får vi plats med 3-4 stycken OCH en extra stol vid behov.

Peppe har verkligen gett oss ett helt nytt liv, vi är så otroligt nöjda med honom – men nu är det dax att gå vidare. Så i fredags parkerade vi honom på bilfirman, pussade honom lite, klev in i den nya och körde tillbaka hem. Vår nya bil är en Adria Coral 670 DC och hela 7.50 lång, som vi döpt till Ralle. Vi tycker att han är jättestor, men det är en en rätt normal storlek som nästan alla våra bekanta har.

Ralle uppfyller alla våra krav vi har just nu och det som vi gillade med Peppe. Bland annat ett stort garage, där vi får plats med våra vanliga cyklar. Visst kan man ha cykelställ, men vi vill ha cyklarna i garaget för att slippa smuts och ökad stöldrisk mm. Den nya bilen hade faktiskt cykelställ, men det tog vi bort direkt.

Nya bilen har alltså allt vi önskar, men trots att han är större så är förvaringsutrymmena färre. Så under helgen har vi pusslat för att få plats med allt vi behöver och rensat ur en del. Men nu tror vi att vi fått till allt som vi vill ha det. Det märker vi i helgen, när vi tar första turen.

De allra flesta tycker det är roligt att inreda och fixa nytt, inte jag… jag tycker det är mest bökigt. Jag tycker om när allt är som vanligt och bara det funkar så är jag nöjd. Nu ska jag vänja mej vid detta och tänker att vi ska ha den här bilen längre än den första. Det blir nog jättebra!

I filmen ser ni hur Peppe ser ut inuti både med våra grejer och sedan som helt tom. VI rekommenderar gärna Weinsberg Pepper till er som vill testa på husbilslivet, vill ha något litet och aldrig campat förut. Det är verkligen en kanonbil!

Nu väntar nya äventyr med Ralle. Varför han heter så? Jo, för att modellen är en Coral – (co)Ral + le 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 13 – Våffeldagen & Påsk

Matsedel v 13 – Våffeldagen & Påsk

April står för dörren och det är dax för både Våffeldag och påsk! Vi planerar äntligen för årets första längre tur med husbilen. Som vi längtat!!! Om bara några dagar kommer vi att rulla iväg med nya bilen. Påsken kommer att firas i Motala 🙂

Apropå påsk, så kanske en och annan av er börjar planera för den. Här finns lite tips på gott till påskbordet. I år blir det nog kallskuret för oss, känns enklast när vi är ute på rull. Sillsmörgåstårtan som är planerad till påskafton, är supermäktig så man behöver bara en liten bit.

Nu börjar grillsäsongen, så det kan bli något sånt också. På påskdagen gör vi en äggkaka i Omnian och kör burgare på grillen, det kan nog bli vegobrugare – för det finns i frysen. HÄR finns tips till grillkvällen, både tillbehör, det man lägger på grillen och några efterrätter.

Även när vi är ute med husbilen så försöker vi att äta bra mat och planera lite i förväg. Vi gör dessutom nya recept på vägen också, som passar att laga i små utrymmen. De rätterna gör vi även små filmer om på youtube, vi kallar dem för ”I Jikitas kök”, och fler recept kommer 🙂

I år ska vi även bli ännu bättre på att motionera och träna när vi är iväg. När man bara har någon meter mellan säng och arbetsplats är det lätt att bli lite passiv, men det ska vi ändra på!

Än är det några dagar kvar till påsk. Här är veckans matsedel:

Måndag: ”Smalare” våfflor (3 P för hela satsen)

Tisdag: Krämig fiskgratäng med dill (13 P för hela gratängen, plus potatis)

Onsdag: Krämig pasta- och kasslergratäng (37 P för hela gratängen)

Torsdag: Parmesangratinerad kyckling (3 P/port, plus ris)

Fredag: Räkröra med bakpotatis (0 P för röran, plus potatis)

Lördag: Sillsmörgåstårsta (92 P för hela)

Söndag: Äggkaka med vegoburgare (10 P för kakan)

Påskbonus: ”Stekta ägg” med lemoncurd (ca 4 P/”ägg”)

Fisken, kasslern och kycklingen är kanongoda och funkar i matlådan, så gör lite extra. Vi tar faktiskt med oss några matlådor i husbilen, så himla praktiskt att bara ta fram. Matlådor är min räddning, särskilt när jag är ensam till lunch. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till bara sej själv. Då är det mycket enklare att rota fram något ur frysen och värma. Sån är jag 🙂

Påskbonusen är en kul efterrätt, både sött och syrlig. Jättegod tycker jag. Dessutom superenkel att göra när man har ett litet kök, som i en husbil. Vi tar med färdig maräng, grädde på flaska samt lemoncurd som vi gjort hemma och monterar sedan på plats.

Hoppas ni får en alldeles fantastisk påskvecka med härligt väder och god mat.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bloggen blir myndig!

Bloggen blir myndig!

Som sagt; det händer mycket den här veckan. Jag är frisk, vi byter husbil OCH bloggen fyller år. Tänk om jag vetat hur mycket bloggen skulle ge mej när jag startade den 23 mars 2006 🙂

Jag vill väl kanske inte jämför bloggen med ett barn, men nog har den varit min bebis under många år. Fast mer dagbok än bebis… Bloggen är mitt extra minne och jag går ofta tillbaka och kollar vad jag gjort, hur något gått till och tittar på bilder. Himla bra när man har dåligt minne 😛

Jag berättar om det mesta, är personlig men inte privat. Lite privat kanske, iaf när jag tagit upp tabuämnen som underlivsoperationer, snack om döden, psykisk ohälsa och en massa annat. Nån måste ju göra det och nån kanske är jag? Och så många har tackat mej när jag tagit upp ämnen som andra inte vill prata om, så jag fortsätter.

18 år är ju en ganska lång tid. Jag har skrivit om nästan alla årsdagar, iaf när jag kommit ihåg dem. Här finns inläggen jag skrev om 10 år och 15 år. Om ni vill gå tillbaka och läsa.

Jag startade bloggen när jag var som mest insyltat i politiken och nominerad till riksdagen. Att komma in som 36-årig kvinna var rätt omöjligt, det insåg jag ju direkt. Det var mest en kul grej och ett sätt att se valarbetet inifrån och det tänkte jag att kanske andra också skulle tycka var intressant. 2006 var vi inte så många som bloggade och jag var en av få på Expressens portal. De publicerad ofta utdrag ur bloggar i papperstidningen och hittade mej direkt. Mitt första inlägg hade 700 visningar under första dygnet. Det var en svindlade siffra för mej som ny i bloggvärlden. Å så fortsatte det.

När valet var över döpte jag om bloggen till Ensamma Mamman och berättade mer om mitt liv som ensam med två barn som då hade ett tiotal diagnoser sammanlagt. Det var rätt kämpigt. Jag var ensam mellan 1998 och 2008, men hade en särbo i några år runt millennieskiftet. Sen kom Martin in i vårt liv, så 2009 döpte jag om bloggen till Fd Ensamma Mamman. Namnet var för inarbetat för att ändra det helt.

Jag tror inte att mitt sätt att berätta har förändrats särskilt mycket under åren. Jag bloggar iofs inte varje dag längre, men det blir kanske 3-5 inlägg i veckan. Matsedlarna är det ända som alltid är återkommande, varje söndag sedan 7-8 år tillbaka. Förr var det dock mer tankar, det hinner jag inte riktigt utveckla så mycket som jag vill numera. Jag har alldeles för mycket att berätta om det som händer runt mej och allt kul vi får vara med om.

Från början var livet med Martin rätt stillsamt med jobb och barn. 2014 bytte vi jobb och barnen flyttade ut något år senare, sedan dess har det hänt, och händer så mycket hela tiden, och det vill jag ju berätta om. Samtidigt så vill jag även dela mina tankar och ibland lyckas jag med det med. För jag tänker faktiskt väldigt mycket, både om det som händer i världen och runt om mej. Det finns ju en anledning till att jag engagerade mej politiskt.

Att hålla igång en blogg så här länge är ju rätt galet och det händer mycket på vägen. Jag har lärt känna flera stycken andra bloggare och även läsare. Många har otroligt nog följt med sedan jag startade och hänger även med på instagram och även youtube numera. När vi är ute med husbilen kommer det ofta fram folk och hälsar och det är alltid lika roligt.

Bloggen är min dagbok, men också ventil. Den är MIN, jag skriver vad jag vill! Jag väljer också vilka kommentarer som släpps fram, det är min rätt som ägare av bloggen. Precis som jag gör på instagram. Otrevliga, elaka eller ständigt ifrågasättande kommentarer tas bort. För så är det tyvärr; det kommer tråkiga kommentarer då och då. Oftast från andra kvinnor som vill mästra lite. Jag behöver inte dem.

Ni har hängt med i jobbiga perioder när jag känt mej extremt ensam, när jag träffade Martin och allt var alldeles nytt, när vi till slut gifte oss, mängder med resor och upplevelser, sorg, sjukdom och trassel. Jag hoppas ni orkar lite till, för det gör jag!

Kontoret är alltid med mej, hemma, i husbilen och på resor. Jag har ingen tanke på att sluta skriva och jag hoppas att ni inte tänker sluta läsa heller 🙂

Grattis till bloggen idag!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vaknar på en parkering

Vaknar på en parkering

Som jag tidigare skrivit, så händer det väldigt mycket den här veckan. Det superviktiga läkarbesöket i måndags var bara början. Idag var det dax för ytterligare en viktig grej. Så viktig att vi tog husbilen dit redan igår, för att verkligen komma i tid.

Som stockholmare litar vi inte alls på lokaltrafiken. Ska man vara helt säker på att komma i tid, eller en fram överhuvudtaget – ja, då ska man inte använda SL. Vi tog husbilen och sov på en parkering inatt. Inte jättemysigt, men funktionellt och vi var definitivt i tid 😛

Igår var det dax för Martin att övningsköra en sista gång för C1-kort och imorse var det uppkörning. Att ta sej från Tumba till Gillinge i Vallentuna tar ca 90 minuter, när allt går smidigt. Sen ska man ju gärna vara där en stund innan, så det går åt rätt mycket i restid. Om man då ska varar där ena eftermiddagen och påföljande förmiddag OCH har inställda pendeltåg samt rusningstrafik att ta hänsyn till – ja, då ska man antingen ha egen bil eller ett jäkla tålamod och gott om tid. Vi har ingetdera.

Vår lösning var att istället ta husbilen. Så igår efter lunch åkte vi till Gillinge, där körningen skulle äga rum, och ställde oss för att jobba på deras parkering. Medan Martin övningskörde satt jag och läste i en nästan tom bil. På fredag hämtar vi den nya bilen, så i Peppe finns nästan bara lakanen kvar nu. Vi har dessutom städat det mesta och vill inte skita ner igen, så på kvällen åkte vi till närmaste centrum och åt hamburgare. Sen åkte vi tillbaka till parkeringen igen och sov där.

I morse vaknade vi alltså på en rätt tråkig parkering, precis utanför Gillinge, där han hade övningskört – men det var inte exakt där han skulle köra upp. Så efter frukost körde vi den korta biten till uppkörningsområdet några minuter bort. Nu var det dax!

Martin gick iväg och jag började fixa resten i husbilen för att fördriva tiden. Jag tog ur täckena ur påslakanen, kuddarna ur örngotten, kollade alla hyllor och tömde det lilla som var kvar. Sen satte jag mej för att läsa en stund och då kom han tillbaka. Han klarade det!!!

Nu är alltså C1-kortet bärgat och vi kan snart hämta hem vår nya husbil. Lilla Peppe är 6.75 och väger 3500 kg, han körs med vanligt B-kort. Nya bilen är 7.50 och väger 3850, för tyngden krävs alltså en högre behörighet om man tog körkort efter 1996. Å det gjorde Martin, han tog sitt körkort 2000.

Jag däremot tog körkortet redan 1988 och får alltså köra tyngre bilar – men tycker inte om att köra alls efter älgkrocken för några år sedan. Jag kan alltså – men vill helst inte.

Det roliga är att bilen som Martin körde upp i är mindre än Peppe, men väger hela 5 ton. Hade han inte klarat det, så var min pappa bokad för att hjälpa oss hem med nya bilen – så hade den fått stå och vänta tills kortet var avklarat. Nu är den lilla detaljen fixad.

Väl hemma igen ska vi plocka ur det sista och städa klart. Lakan, handdukar och filtar ligger redan i tvättmaskinen, snart redo för nya bilen. Så himla skönt att allt gick vägen. På fredag vid 10.30 hämtar vi nya bilen och nu kan vi göra det själva.

Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspåäventyr där är mer husbilsliv än på mitt vanliga konto 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ingen cancer den här gången heller!

Ingen cancer den här gången heller!

Jag har sk cancermarkörer i blodet och riskerar att få cancer i huden, underliv och brösten. Därför kollas jag en gång om året, igår var en sån koll. Men jag missade nästan årets kanske viktigaste läkarbesök pga SL.

Murphy jobbade på ordentligt igår. Ni vet Murphys Lag, lagen om livets jävlighet och att allt som kan gå fel går fel. Så var det igår, minst sagt. Murphy jobbar i maskopi med SL, det är jag helt övertygad om.

Vi har ju ingen liten bil sedan i höstas och det har fungera helt ok, förutom när SL trasslar och när vi behöver storhandla eller åka med skräp till stora sopen.

Besöken till hudmottagningen i Älvsjö är supersmidiga med pendeltåget, som typ stannar utanför mottagningen. Den här gången hade jag fått en tid efter lunch, me like! Då har man gott om tid tills det är dax, kan vakna utan väckarklocka, duscha, äta en tidig lunch och komma i god tid ändå. Inte igår.

När jag äter frukost ser jag att det är helt stopp i pendeltågstrafiken pga brand. Såklart inget SL kan rå för, men som stockholmare är man rätt trött på alla stopp pga olika orsaker. Nu börjar jakten på en lösning. Att åka kommunalt med pendeltåg från oss tar 17 minuter, att åka kommunalt utan pendeltåg tar 75-90 minuter. Enkel väg. Med tanke på hur många till som skulle hitta alternativa resvägar insåg jag snabbt att det skulle ta längre tid än så.

Så jag började leta andra alternativ. Man kan ju ta taxi och få detta ersatt av SL, men vi har lite för dålig erfarenhet av det, så jag vågade inte. Att avboka besöket var inte heller ett alternativ, jag har nämligen ett nytt födelsemärke som jag var lite fundersam över. Så dit skulle jag om jag så skulle gå. Vi brukar kunna få skjuts av min pappa vid behov, men nu skulle han på egen behandling… typiskt. Men vi fick låna en bil istället, jag behövde bara hämta den. Så det blev att slänga i sej frukosten, springa iväg till bussen och hämta bilen. Nu skulle jag iaf komma dit.

Alla som varit runt Älvsjö station vet om kaoset med parkering. Jag var inte så sugen på böter och jag visste inte hur lång tid besöket skulle ta, så Martin fick helt enkelt köra mej och sitta i bilen och jobba medan jag var hos läkaren. En nödlösning som vi får ta till ibland och den här gången funkade det. Å då fanns det såklart parkering direkt utanför 😛

Besöket gick snabbt. Den här gången gick Murphy på en nit. Jag är frisk! Märket jag oroat mej för var inte cancer och inte några andra prickar heller. Jag behövde inte ens ta bort nån prick den här gången, inte ens den som läkaren haft koll på i 3-4 år, det brukar annars vara standard. Jag är frisk eller min hud är iaf frisk – iaf till nästa besök eller jag hittar något som ser konstigt ut. Vi åkte hem, minst sagt lättade. Märket jag har är dock stort och sitter i vägen, så det får jag eventuellt ta bort med laser.

När vi ändå hade bil ville jag hinna hundra saker till, som att vårstäda klart i trädgården och åka iväg med både trädgårdsavfallet och skräp som man inte får slänga på de små återvinningsstationerna, som tex den gamla trasiga mikron. Så jag snabbstädade trädgården och stuvade in allt i bilen. Jag visste att vår stora sop här i Tumba är stängd på måndagar, men såg att SRV´s stora i Gladökvarn var öppen. Så jag åkte dit och hittade fram precis fram innan de stängde. Då visar det sej att privatpersoner inte får kasta grejer där… Va f-n. Å jag som skulle lämna tillbaka bilen… schysst att göra det med skräp i…

Funderade på mina alternativ och på vägen ser jag en liten återvinningsstation, men den är iaf större än den vi har där vi bor. Jag stannar och kan kasta nästan allt där, så i bilen finns bara trädgårdsavfallet och några andra grejer kvar. Så med lite bättre samvete lämnar jag tillbaka bilen till mina föräldrar, med mammas godkännande. Känns inte helt ok, men vad ska jag göra?

Så även om Murphy försökte ställa till det idag, blev det både läkarbesök och städat i trädgården. HA! Å det bästa av allt är såklart att jag är frisk! Iaf i huden. Snart är det koll av underliv och bröst också, jag tror det är friskt där med – men sånt vet man ju inte… Men det var ju ok i augusti, så enligt mej är jag jättefrisk!

Med detta vill jag påminna er om att gå på era kontroller och be om en extra koll om ni känner eller upptäcker något som är annorlunda. Vad det gäller cancermarkörer i blodet, så fick jag detta kollat när jag skulle påbörja en genutredning – då vi har mycket cancer i närmaste familjen.

Markörerna betyder inte att jag har cancer, bara att jag har större risk att få det och i mitt fall är det rätt säkert att jag får det – nångång. Det är därför jag är så noga med kosten och fysisk aktivitet. Normalvikt och 30 minuters aktivitet per dag är det som kan hålla mej frisk så länge som möjligt. Det är inget jag hittat på utan finns forskning om. Det är det som mina läkare rekommendera och som jag försöker att följa.

Just nu är jag frisk. Jag kämpar på!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Lite mer allvar

Lite mer allvar

Det har legat några lite mer ”tyngre” böcker och väntat på ”rätt” tillfälle att läsa dem. Man måste ju orka läsa om tunga grejer och den orken finns iaf inte alltid hos mej. Men nu var det dax!

Patrick Ekwalls bok om hans fru Hanna fick jag i somras, då var jag inte alls redo för hans berättelse och tankar. Christoph Anderssons böcker om judar och förintelsen är enormt intressant, men när jag fick boken för en tid sedan var jag inte heller ”där” i skallen.

Jag preppade genom att läsa en himla massa feelgood och sen var jag redo. Men för att läsa de riktigt tunga böckerna, varvade jag med spänning och historia. Nu behöver jag feelgood igen!

Vi börjar uppifrån som vanligt:

En dag dog Hanna – alla andra dagar levde hon av Patrick Ekwall

Något av det värsta som kan hända är när en familjemedlem dör. I Hanna Ekwalls fall var det cancern som tog hennes liv och i boken berättar Patrick om knölen, behandlingarna, hoppet och döden. Hur folk runt om reagerade, hur de själva reagerade och hanterade både sjukdom och sedan sorgen. Han berättar också om livet med dottern Tindra och hur de gått vidare.

Det är en otroligt viktig bok som visar hur viktigt det är att prata med varandra och hur viktigt det är att man blir undersökt vid minsta lilla knöl och misstanke om sjukdom. Att göra det mesta och bäst av tiden tillsammans och att ge sin kära ok på att gå vidare när man själv inte finns längre. Men den handlar också om att se framåt och att gå vidare.

Patrick har en ton som är helt annorlunda den man tidigare hört hos honom. Han berättar ömsint om sitt livs kärlek och dottern som är hans allt. Det kanske låter konstigt att en bok om döden kan vara vacker, men så är det. Det kan vara en av de vackraste böcker jag läst och som sagt; en av de viktigaste. Det enda vi vet säkert är att vi alla ska dö, den här boken kan hjälpa oss att prata om det.

Om du var min (Svartåsviten) av Christina Erikson

Chirstina Eriksons serie om Forsethe är något av det bästa jag läst, alltså såg jag väldigt mycket fram emot hennes nya serie om Svartå Herrgård. Nu vet jag ju att den här kvinnan kan skriva väldigt otäckt och ”slaskigt”, så jag förberedde mej för både det ena och det andra – trots att det stod tydligt att det var både romantik, spänning och historia. Alltså fick den hamna i högen med lite tyngre läsning och invänta rätt tillfälle att läsas.

”Om du var min” är alltså första delen i Svartåsviten, som handlar om herrgården som Christina själv flyttat in i och som en himla massa Christinor tidigare bott. Alltså började Christina undersöka herrgårdens historia och börjar med att berätta om den Christina som bodde på slottet 1782, då 16 år gammal och giftasvuxen.

Hon har ingen som helst lust att gifta sej alls, men förstår snart att hon måste ta ansvar och hitta en lämplig make. För sin familjs skull. Murarsonen Gustaf som ho känt hela sitt liv och som hjärtat brinner för, kan hon glömma och när hans far försvinner ställs allt på sin spets.

Med facit i hand så kanske den här boken inte skulle legat i högen bland tyngre läsning, för den var inte alls särskilt tung – även om det är ett stycke kvinnohistoria som beskrivs. Det är en historisk roman helt enkelt, med kärlek, rätten att styra över sitt liv, vänskap, traditioner och familjeband. Enkelt och vackert skriven med målande karaktärer och miljöer. Jag gillade den verkligen och ser fram emot nästa del!

Lånaren av Camilla Grebe & Carl-David Pärson

Camilla Grebe har jag läst förr, då har det varit historier med mystiska väsen och udda karaktärer. Nu har hon tagit hjälp av sin son, men ränder går inte ur – även här är det konstiga och oförklarliga saker som händer.

Det handlar om Alba som tvångsförflyttas till den lilla hålan. Sundby, efter att ha misshandlat en poliskollega. Här ska hon hjälpa till att utreda gamla brott, sådär kul… Tore är hennes nya chef och närmaste kollega. Det är något konstigt med honom, Alba kan bara inte sätta fingret på vad det är.

Parallellt med Albas historia i nutid, får vi även följa Leo och Marikas liv. De flyttar till Sundby efter att deras äldsta dotter dött i en olycka. De hyr en litet hus och genast börjar konstiga saker att hända. Deras grannar beter sej också väldigt konstigt.

Snart uppdagas en historia där Alba är minst inblandad. En del saker går inte att förklara… tänk en svensk Stephen King så får ni känslan i boken. Så otroligt välskriven och spännande!

De avvisade av Christoph Andersson

När vi pratar om Förintelsen tänker de flesta på taggtrådsstängsel och utmärglade människor. I den här boken visar författaren att det fruktansvärda folkmord inte hade kunnat äga rum om inte omvärlden låtit det hända. Även Sverige var högst inblanda i massmordet.

Christophs förra bok om SS-kvinnor var enormt intressant och med helt ny information för mej. Ni kan läsa om den HÄR. I den här boken berättar han om de judar som sökte en fristad i Sverige men svenska myndigheter sade nej. Deras namn hamnade på särskilda vägrarlistor, med budskapet att ingen av dem skulle släppas in i landet. Följden blev att de mördades i Förintelsen, efter att ha blivit av- eller utvisade, alternativt drabbats av svenska myndigheters senfärdighet.

Här berättas Christoph om konsertmästaren Max Askanas från Leipzig, charkuteristen Henoch Schöngut från Berlin, paret Hertha och Simon Parnass från Hamburg, konstnärinnan Valerie Jungmann och fotohandlaren Salomon Feutchtbaum från Wien. Allt utifrån information som finns bevarad i både svenska, tyska och österrikiska arkiv. Fruktansvärd läsning som både berör och upprör. Berättelser som aldrig får glömmas bort.



Fyra helt olika böcker, men alla otroligt läsvärda. Jag är otroligt intresserad av Förintelsen, men den boken blev tyvärr lite seg på slutet. Men jag tycker att jag är skyldig att läsa allt just för att förintelsens berättelser aldrig får glömmas. Så jag läser och ryser – och konstaterar att historier upprepas – kanske inte exakt desamma, men likheterna finns där.

Patrick Ekwalls bok borde alla läsa och den borde även användas i utbildningssyfte i vården och för kyrkan samt begravingspersonalen. Så fin och tänkvärd.

Och Svartåsviten! Den ser jag fram emot att läsa vidare om 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 12 – Tacotips

Matsedel v 12 – Tacotips

Då har även halva mars passerat. Solen skiner på nosen, fåglarna sjunger och våren är verkligen på väg. Just precis nu känns allt väldigt bra, hela den varma årstiden ligger framför oss 🙂

Vi mår bättre än på länge, knoppen och kroppen har börjat svara på vår ”behandling”. Promenaderna och träningen gör nytta och känns i hela kroppen. Jag blev sjuk av stress, för tredje gången i mitt liv. Samtliga gånger har det varit utomstående anledningar till att jag ”gått in i väggen”. Saker i närmaste familjen som jag inte kunnat påverka, men blivit väldigt sjuk av.

Den här gången gick det längre än de andra gångerna och jag är äldre, så vägen tillbaka är låååång. Men jag kämpar på med mina tre träningspass i veckan, ni hittar mitt pass HÄR och minst en daglig promenad, helst två, bra mat, 8 timmars sömn och massor med skratt. Sen får det gärna bli en tripp med husbilen då och då också, så är allt perfekt 🙂

Oftast kan man påverka stressen ganska mycket själv, iaf om det handlar om jobb eller annat ”ytligt”. Så länge det inte handlar om kris i familjen brukar man kunna parera. Sätt stopp i tid. Ni vill inte hamna där jag är.

Med bra mat kommer man långt. Här är veckans meny:

Måndag: One-Pot-Pasta (10 P/port)

Tisdag: Krabb- och räkgratäng (10 P/port)

Onsdag: Kassler med senap- och basilikasås (7 P/port, plus pasta)

Torsdag: Räkor med spenat och pasta (4 P/port plus pasta)

Fredag: Taco med hemmagjord tacokrydda (0 P) och ärtamole (0 P för allt)

Lördag: Flygande Jakob (8 P/Port, plus ris)

Söndag: Potatiskaka med grillad korv (17 P för hela)

Mycket gott även denna vecka. Jag vill slå ett slag extra för potatiskakan som är jätteenkel och passar både till grillat, den fina middagen och köttbullar. Vi har även gjort den i portionsformar och haft den på nyårsafton till en finare köttbit.

Jag vill också tipsa om vår tacokrydda som är både billigare, godare och nyttigare än den köpta. Gör en rejäl omgång på en gång och ha färdigt i en burk, den passar till allt! Ärtamolen funkar bra istället för guacamole, avokado är ju ganska dyrt och ärtor är inte lika svåra att hitta mogna 🙂

Vi äter oftast vår taco med quorn- eller kycklingfärs, med vår tacokrydda och ärtamole smakar tacon precis lika bra som vanligt – men betydligt färre kalorier/Points. Vill man kan man ju äta med salladsblad för att spara ännu fler kalorier/Points, men vi äter med tortilla och gör det med gott samvete 🙂

Mycket kalori- och Points-snack, men det är ju lite så mitt liv är. Ska jag hålla vikten så är det lixom bara att tugga i mej att jag måste fortsätta att ha koll. Inte varje dag, men ofta. Har jag bara koll i vardagen, kan jag flippa ur lite andra dagar. Som tex lördagsmiddagen med Flygande Jakob med en massa jordnötter 🙂

Gör en riktigt bra vecka, det ska jag göra!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En sista helg med Peppe

En sista helg med Peppe

Förra förra helgen var vädret dåligt och vi kände att vi hade för mycket att göra hemma för att åka iväg. Men en sista helg ville vi hinna ut, innan vi lämnar ifrån oss Peppe. Så förra torsdags drog vi 🙂

För oss är det avkoppling att åka iväg med husbilen, trots att vi nästan jobbar mer då än när vi är hemma. Martin jobbar ju som vanligt må-fr, jag gör ju lite som jag vill. Hemma sitter han på övervåningen och jag på undervåningen, i bilen sitter vi brevid varandra. Det är i bilen som vi hjälps åt med texterna och bilderna till våra beställda jobb, vi sitter lixom bättre i bilen för att jobba tillsammans. Så vi jobbar oftast ikapp en massa och känner oss så himla duktiga och nöjda när vi åker hem 🙂

Den här gången åkte vi en hel halvtimma bort, till Södertälje Husvagnsklubb mellan Södertälje och Järna. Solen sken när vi kom dit på torsdagen och även hela fredagen. Så jag tog faktiskt ut min soffa för första gången i år och satt och läste utanför bilen. Nu är det alltså vår!

Vi brukar säga att vårt vardagsrum är naturen och så är det verkligen. Ett par timmar i solen blev det och några fräknar på näsan fick jag oxå.

På lördagen var vädret inte lika fint, men vi tog iaf en lång promenad runt området och omgivningarna. Campingen ligger bara några minuters promenad från två sjöar, man går enkelt mellan dem i skogen. Det blev några steg, massor med frisk luft och mängder med bilder. En sk fotopromenad alltså. Såna som vi älskar!

Fast det kunde gått riktigt illa. Strax efter att bilden togs på mej, så drar jag på ändan rejält. Jag halkade på en liten isfläck på stenhällen, men jag landade mjukt och allt gick bra.

På lördagkvällen var det dax för final i melodifestivalen, självklart tittade vi. Vi hade ingen direkt favorit men att Marcus och Martinus skulle vinna var ju inte så svårt att gissa, de var ju favorittippade. Blir spännande att se hur de fixar finalen av Eurovision. Den går av stapeln när vi har vår stora husbilsträff på Öland. Hoppas att fler än vi vill titta. Vad gör vi annars?

Det var alltså sista helgen vi var ute på tur med lilla Peppe. Nu blir det en övernattning till, när Martin ska köra upp för C1-kort. Då kommer han att övningsköra en dagen och köra upp den andra, så vi sover på parkeringen där han ska vara. Både för att spara tid, slippa köer och vara säkra på att vi är där i tid. I stockholmstrafiken på morgonen är sånt långt ifrån säkert.

Sen ska han glädja någon annan. Vi har redan tagit ut det mesta – förutom det vi behöver för sista natten. Allt ligger i en hög i vardagsrummet, det ska ju ändå bara in i nästa bil redan nästa vecka. Så det är lite kaos, men blir snart ok igen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube